Irene har en flygande postlåda
Isen ligger tjock i backen upp till Irenes hus. För att hon ska kunna hämta posten själv har hennes son Rolf snickrat ihop en enkel uppfinning. En postlåda på snöre.
Relaterat
postlada irene simonsson op.jpg
– Jag brukar räkna till 20, då brukar lådan vara uppe, säger Irene Simonsson medan hon drar i snöret.
Inte går det tungt heller försäkrar hon.
– Nej då, det går jätte lätt. Det går så bra så, det är ingen vits med att gå nerför backen när det är så halt.
Isen ligger tjock längs backen upp till Irenes hus och blidvädret på dagarna gör inte saken bättre. Längst ner i backen är det svallis som det ligger vatten på så att inte Irene vill gå nerför backen och hämta posten är inte så konstigt.
Till och med grinden in till hennes hus har frusit fast. Isen har bäddat in botten på grinden i staketet så att den helt sitter fast.
Stugan tycks inbäddad bland snö och is, men det är inget som Irene verkar fundera över. Hon plockar på sig gummistövlarna och på dem har hon trätt isbroddar. I händerna håller hon stavar. Sen är det bara att gå ut, ja runt husknuten till flaggstången alltså. Längre än så blir det inte. Det är inte värt menar Irene. Och så har det varit ett tag.
– Ja, 14 dagar eller tre veckor, men det har gått bra.
Från början fick hon hjälp från grannen som kom upp med posten. Men det är ju bättre att ordna med det själv förstås. Sagt och gjort. Hennes son Rolf snickrade ihop en plastburk på ett snöre, så var det klart.
– Det är en smart uppfinning du har tycker jag.
– Ja, visst är det. Det är det flera som har sagt som har åkt förbi, för de ser ju lådan nere vid vägen.
Tycker du om den?
– Det är fantastiskt bra att jag slipper gå i det halkiga väglaget ner till postlådan.
Två gånger om dagen får hon post. Först på morgonen när tidningen kommer, sedan den vanliga posten någon gång mitt på dagen. Och, brevbäraren och tidningsbudet vet var de ska lägga sakerna.
– Ja, men det är inte alltid det är något som kommer, men jag tycker att det är jättebra att jag bara behöver gå ut till flaggstången och hämta den.
Irene har bott i huset i 63 år och postlådan har alltid stått där den står. Nu återstår att se om den extra lådan på snöre kommer att vara kvar när isen smält bort eller inte. Bekvämt och väldigt praktiskt, speciellt vintertid, verkar det vara i alla fall.
