Ellen tar dagen som den kommer
Att fylla 100 år bör firas, det tyckte Ellens släkt och vänner som kom på besök på Solbogården på fredagen. Men, att 100 år är någon aktningsvärd ålder vet inte Ellen.
– Det ska vara det säger de, men det är gott att det är gjort, säger Ellen själv.
Relaterat
Men att se allt för långt framåt i tiden är inget för Ellen, hon njuter av dagen som den kommer.
– Man får vara nöjd med det som är, så länge man själv kan ta sig upp själv, då är det bra, säger Ellen.
När Ellen föddes var det vinter. Hon har berättat för personalen på Solbogården att barnmorskan kom med häst och vagn och fick gå den sista biten till Boråsgården där Ellens familj bodde. Gården ligger mellan Hälle och Krokstrand.
Men, födseln gick bra och till världen kom Ellen. På 30-talet flyttade familjen till Hällesmörk och där bodde hon tills hon gifte sig 1941.
– Det fanns dansbana där uppe, minns Ellen.
Sin man Sven träffade hon i stan, trots att de båda var Näsingebor.
Hur var det att träffa Sven?
– Som det är när folk träffas, säger Ellen.
Men tycke uppstod alltså och de gifte sig.
– Hon gifte sig när hon var 30 år gammal och på den tiden var det rätt gammalt för att gifta sig, det var ovanligt, berättar svärdottern Eva Johansson.
Under åren har Ellen haft ett rikt liv och haft flera olika jobb. När hon var runt 20 år jobbade hon i Göteborg hos en familj där hon hjälpte till både i hushållet och med att passa familjens barn, och i familjens affär, de hade ett charkuteri.
Vidare har Ellen jobbat på Myhrmans konditori, det låg där Skattkistan ligger idag.
– Det konditoriet hade uteservering, det var den enda uteserveringen i Strömstad så de var lite före sin tid, berättar Eva.
Vidare har Ellen också jobbat i skolbespisningen och på TP-huset (tuberkuloshuset) och Svensk fiberpäls, ett företag i Strömstad som vävde fiberpäls till försvaret.
– Där jobbade Ellen fram tills pensioneringen. Det var ett norskt företag och hon var den sista kvar. På slutet var hon själv som jobbade där, säger Eva.
Efter pensioneringen hjälpte Ellen sin son Leif och svärdottern Eva med barnpassningen.
– Hon blev dagmamma hos oss, "uttvingad" i kälkbackar och hon säger att det är därför hon blivit så gammal som hon är, men hon tyckte att det var roligt och deltog alltid själv i kälkbacken.
Att fira en 100-åring är roligt även för familjen.
– Vi har liksom hela tiden sagt att hoppas hon får fylla 100. Hon är den förste i släkten som vi har hört talas om som blivit 100 år, det är roligt, säger Eva.


























