Alfhild får tårtan
Alfhild Persson, 95 år, Strömstad, får september månads födelsedagstårta. I ungefär 40 år jobbade hon som lokal- och rikstelefonist vid televerket i Strömstad.
Alfhild bor sedan några år tillbaka på Solbogården. När Strömstads Tidning kommer på besök sitter hon och dricker en kopp kaffe tillsammans med några av sina grannar.
Alfhild var hela sitt yrkesliv knuten till televerket.
– Man fick vara 18 år fyllda för att bli anställd på den tiden. Sedan gick man i pension vid 55 års ålder.
Hur trivdes du med jobbet?
– Man kunde inte annat än trivas när man hade turen att ha ett statligt jobb.
Alfhild, infödd strömstadsbo och telefonist som hon var, hade stor lokal- och personkännedom.
– Jag kunde till och med öknamnen på folk.
Alfhild har fått medalj för lång och trogen tjänst.
–Om man inte direkt misskötte sig så fick man ju det. Efter hur många år minns jag inte. Det gällde bara att ha åldern inne.
Hur var det att vara telefonist under krigsåren?
– Inget vidare. Vi på televerket visste ju hur, var och när om saker och ting men kunde inte gå hem och berätta det. Vi hade tystnadsplikt och fick låta som om vi inte kände till någonting.
Pengar och pengars värde förändras över tid. När Alfhild växte upp hade barn sällan pengar att röra sig med.
– För fem öre fick vi väl ett par "götter". Hade man tio öre var det enastående mycket.
Resor, kultur och konst har varit Alfild Perssons fritidsintressen.
