Det gör mig förtvivlad att politiker som säger att skolfrågan är viktig, så totalt nedvärderar och ignorerar mig och alla andra lärare som försöker ge en bild av de problem vi har i skolan. Vad har vi då för demokrati?

Svara på frågorna i stället. På vilket sätt har lärarutbildningen förändrats under den tid som skolresultat med mera har försämrats? På vilket sätt har lärarna blivit sämre? Vilka ämneskunskaper är det som har rasat bland lärarna så drastiskt att resultatet har blivit som det blivit? Jag förstår inte, jag ser inte sammanhanget.

Under samma tid som nedskärningar har gjorts i skolan, har resultaten i skolan sjunkit. Det är ett mycket tydligt sammanhang. Eller? Har jag fel? Inte bara i skolan förresten. Vad har hänt med fritidsgårdar och andra som hade kunnat finnas för att ge stöd och handledning åt alla dessa unga och vilsna själar?

Det är skillnad på människor och bokstäver eller maskiner. Spara pengarna på alla nya projekt och gå tillbaks till det som funkat, anpassa det till dagens förutsättningar. Människor behöver handledning av människor. Är det samhällets kostnader som orsakat den ekonomiska krisen? Jag tror inte det. Finns det inte pengar? Kallas inte det konkurs?

Om Tysklind inte kan svara på detta kanske han kan svara på vad han har för belägg för att lärarutbildningens fokus på ämneskunskaper och kunskapsinriktningen i dagens skola är för dålig? Vilka rapporter har han läst? Eller är det bara antaganden?

Jag har nog varit för otydlig. Inkompetent som sagt. När du säger att den utbildning jag har gått är oduglig, då säger du att jag inte är kompetent att sköta mitt jobb. Ska vi stänga alla skolor och börja om från början? Eller ska vi dras med den drös som råkar halka ur den här hopplösa skolan?

Fokus ligger fel och det är pinsamt att hela svenska folket, politiker i synnerhet, har lyckats att totalt missa det så uppenbara i sammanhanget. Elevernas behov av handledning är större idag än någonsin, samtidigt som resurserna är mindre än någonsin. Vad är det som är så svårt att förstå?

Arbetet måste göras ändå. Av färre anställda, med mindre resurser. Klarar vi inte av det? Det var illa! Då måste vi sätta igång med rapporter om vad som går fel. Ifrågasätta oss själva. Arbeta flera timmar varje vecka för att reda ut varför vi inte klarar av vårt jobb. Timmar som tas från de små resurser vi redan har. Förstår du nu varför jag inte känner att jag kommer klara av att sköta mitt jobb?

Jag är ledsen Lars, men din politik gör att jag inte kommer att fortsätta att arbeta som lärare. Jag klarar inte av det.

Politisk kritik från Lennart Mattsson hjälper föga om han inte vill säga vad han själv står för. På vilket sätt är du bättre? Vem är villig att lägga de kostnader på skolan som krävs för att hänga med i framtiden med de höga ambitioner Tysklind skriver om? Jag vill inte ha en lång och utdragen diskussion här, utan markerar nu bara avslutningsvis att ni är på fel bana. Tack för mig.