I snart 20 år har Sverige varit medlem av den Europeiska Unionen. För sjunde gången får svenskarna rösta till Europaparlamentet på söndag. Parlamentet har fått en allt större roll och större makt i EU. Det är sannerligen inte ett Musse Pigg-parlamentet som Margaret Thatcher kallade det. För att ett politiskt förslag från kommissionen ska bli verklighet måste förslaget samla en majoritet av länderna och en majoritet i parlamentet. Rösten man lägger på söndag är lika viktig som rösten man lägger i riksdagsvalet. Det finns ingen ursäkt för att ligga på sofflocket på söndag.
I Sverige var motståndet mot EU starkt, både före och efter folkomröstningen. Men de partier som bar motståndet då – Miljöpartiet, Centerpartiet och Vänsterpartiet – har i olika grad förvandlats från nejsägare till konstruktiva politiska spelare i EU. När Sverigedemokraterna säger sig vara det sanna EU-skeptiska partiet har man rätt. SD och de partier som tillhör extremhögern i EU vill på många sätt nedmontera unionsprojektet. Det vore ett historiskt misstag.
Skapandet av den inre marknaden som Sverige blev en del av år 1995 har varit en ekonomisk succé. Den har skapat jobb och tillväxt över hela unionen. Framförallt har den också inneburit en ökad personlig frihet för människor att söka arbete och bygga en framtid obehindrad av gränserna inom EU. Storbritanniens utträde, Brexit, ur unionen var en olycka för båda parter. Brexit har skapat hinder för handel och utbyte över gränserna. Konsekvenserna är långtgående och både Storbritanniens och EU:s ekonomi har tagit skada. Förhoppningsvis kommer en förväntad Labour-regering att teckna fler avtal med EU som för parterna närmare varandra.
EU har stor makt på de områden som berör den inre marknaden och politikområden som på något sätt är gränsöverskridande. Därför har EU till exempel kunnat fatta beslut avskaffande av roamingavgifter för mobiltelefoni i hela unionen. Gemensamma regler och standarder behövs för att företag ska kunna förhålla sig till ett regelverk och inte 27 olika. Detta har förenklat för konsumenter och företag.
Bara för att besluten fattas i Bryssel är de inte odemokratiska eller dåliga. Däremot finns det dålig politik inom EU, vilket vi alla kan påverka med vår röst på söndag. Ett exempel är jordbrukspolitiken som i decennier har präglats av protektionism och missriktade stödinsatser. Miljarder av medel har slussats till EU:s (och Sveriges) storgodsägare eftersom huvuddelen av stödet är ett rakt inkomststöd. Detta är inte bra, men det är inte orimligt att EU har en jordbrukspolitik.
EU har lyckats att fatta stora beslut under de senaste fem åren. Avgörande beslut om klimatet – Fit for 55 – och migrationspakten gör att EU:s länder har en gemensam färdplan för framtiden. Ingen som röstade i förra EU-valet år 2019 kunde förutse coronapandemin och kriget i Ukraina. Men historien har visat att EU-samarbetet har varit nödvändigt för att mildra pandemins konsekvenser och till och med besegra den tack vare vaccinet. Sammanhållningen inom EU har inte varit hundra procent när det gäller stödet till Ukraina. Men samarbetet har varit avgörande för koordination av både finansiellt och militärt stöd till Ukraina.
Den EU-kritiska ytterhögern har gått framåt i opinionen i många länder. Det är en brokig skara partier som inte lyckats samla sig i en gemensam partigrupp. Som en röd tråd i deras program går en vägran att inse att klimatkrisen kräver en gemensam politik för lägre utsläpp och en skeptisk hållning till Ukraina som gynnar Putin-regimen i Ryssland. Låt inte dessa krafter nedmontera det demokratiska unionsprojektet.
Europaparlamentet behöver fler partier och ledamöter som vill något med EU, som vill stärka unionen för att möta framtidens kriser, kända så väl som okända. Ett EU som inte bygger murar mot migration och murar mot handel. Ett EU som lägger de gemensamma resurserna på bättre saker än jordbruksstöd. Därför ska man rösta liberalt på söndag.
