Orsaken nämns bero på ”Storskalig trålning för fiskmjöl har orsakat en brist på större storlekar av fisk över 15 cm och ett ekosystem i obalans.” Inlägget avslutas med ”Kosterhavets nationalpark stödjer denna uppföljning – kunskap för adaptiv förvaltning”.
Vilken adaptiv förvaltning? Att i varje sammanhang förneka att knubbsälen kan ha en negativ inverkan och att den inte får förvaltas. Det finns alternativa förklaringar.
Att antalet kutar minskar sedan 2016 i Ursholmsområdet är helt naturligt. Runt år 2016 nådde knubbsälarna taket längs Bohuskusten på cirka 10 000 djur. En stor stam där födan antagligen har blivit en begränsande faktor. Faktiskt lika många knubbsälar som man i Norge bestämt skall få finnas längs hela norska kusten för att hitta en balans mellan starka sälstammar och fisket.
Att antalet kutar minskar drastiskt i Ursholmsområdet kan också ha sin förklaring att sälarna söker andra områden för att föda för att slippa den intensiva turistanhopningen i området. Sälarna reagerar också starkt för kajaker. Jag har paddlat många år i området, men aldrig märkt så starka reaktioner tidigare. Norr om Nordkoster, utan turister, har jag däremot sett ovanligt stora mängder både vuxna sälar och kutar i år.
Som orsak till den senaste nedgången nämns fisket. Vilket industrifiske längs Västkusten har ökat sedan 2016 så att det kan förklara nedgången i antalet kutar? Det fiske som bedrivs längs kusten och har gjort så i decennier är ett selektivt skaldjursfiske där lite eller ingen fisk fångas. Trots detta har inte kusttorsken kommit tillbaka. Den logiska förklaringen är att nu dominerar sälarna ekosystemet. Sälstammen måste minskas kraftigt för att den viktigaste rovfisken i ekosystemet, torsken, ska ha en möjlighet att återkomma från ett historiskt överfiske och de miljöproblem som började för länge sedan.
Sven Gunnar Lunneryd, Strömstad
