LÄS OCKSÅ: Replik – Västtrafik vill att Kosteröarna ska leva
Anbudsförfrågan bör baseras på erfarenhet och kunskap. Det finns flera avgörande händelser som glöms och som är viktiga om ett glesbygdssamhälle som Koster skall få leva.
När skolan var en statlig angelägenhet på 60-talet, ville man stänga skolan på Koster och låta barnen åka till Strömstad varje dag. Dåvarande skolnämnd tog sig över Kosterfjorden en höstdag med hårt väder. Beslutet blev att skolan fick vara kvar med motiveringen att barn inte ska utsättas för dagliga turer över Kosterfjorden med enskrovsbåtar.
Före 1988 trafikerades Koster med enskrovsfartyg. Vid sjögång rullade de ordentligt över Kosterfjorden. Idag måste alla barn på Koster åka till skolan i Strömstad varje dag. Kanske ska gratis sjösjukepiller ingå i anbudet vid enskrovsfartyg?
För drygt tio år sedan förliste ett lastfartyg i Kosterfjorden vid hårt väder. Sex personer följde med i djupet. Liknande Kosterfjorden finns inte någon annanstans där Västtrafik trafikerar med färjor.
Norge med alla öar och fjordar har omfattande färjetrafik till alla kustsamhällen. Idag sköts det med katamaraner (tvåskrov) för sin stabila gång över gropigt vatten. Denna norska erfarenhet tillämpas idag till Koster men detta är inte omnämnt i anbudshandlingarna. Varför?
Nu förordas ett norskt rederi Torghatten, som ägs av EQT AB , ett Wallenbergägt riskkapitalbolag som citat” har som mål stabil och aktiv avkastning”, inget annat.
Deras norska rederi Trollhatten A/S vill bygga enskrovsfartyg för färden över till Koster.
Fjorden är unik för Sverige med dess djup som gör att när vattnet pressas in blir det höga vågor, liknande som i Norges fjordar. Där har man idag katamaraner för bekväma resor som håller liv i alla norska kustsamhällen och öar.
En katamaran kostar uppskattningsvis 20 procent mer att bygga än en enskrovsbåt. Ska detta avgöra?
Det är ändå frågan om stora belopp av skattepengar under lång tid.
Mode och design har också kommit in i anbudsförfrågan. Det fördyrar kraftigt att det skall vara rätt färg på tak, väggar och säten. Minns att i Stockholm fick T-banan några år modeklädsel med Lasse Åbergs Musse Pigg-figurer. Idag, efter några år, är den redan på väg bort och byts ut till något enklare. Ingen lär sakna att inte sitta på Musse Pigg-figurer vid färd.
Undrar om skattebetalare och de folkvalda har insikt i hur upphandlingshandlingen ser ut? Vilken hänsyn tas till att Koster skall kunna utvecklas och finnas kvar? Femton års anbudstid är lång tid och mycket hinner hända med en snabb teknisk utveckling som i så fall torde gå Koster förbi. Hoppas inte det är meningen. Både skattebetalare och folkvalda torde vara klokare.
Det viktiga torde vara att Koster skall kunna överleva som glesbygdssamhälle. Att arbetskraft kan bo på ön och likaså att skattebetalarna får bästa möjliga förbindelse för sina skattepengar.
De som utformar anbudet är välkomna på ett besök för att studera på plats så allt blir rätt och de folkvaldas mål uppfylls.
Henrik Gårdstedt
Sydkoster
PS. Vill man veta mer om Torghattens ägare: Läs AFFÄRSVÄRLDEN den 9 april 2022, ”Om Miljardärfabriken EQT - konsten att baka en muffins.” DS.
