Under ett år är det 12–13 fullmånar och i genomsnitt är en av dessa en supermåne – även om det vissa år kan komma fler.
Ibland kan de till och med komma två månader i rad, som den här vintern då de inträffar 3 december och 1 januari.
Om det är klart väder kommer då månen att kunna ses som en stor vacker boll på natthimlen. En viss frenesi har kunnat märkas bland amatörastronomer ju närmare händelsen vi har kommit.
Å andra sidan är en supermåne inte fullt så märkvärdig som namnet antyder.
Enligt Robert Cumming vid Onsala rymdobservatorium kommer supermånen nu i kväll bara att vara två procent större än en "vanlig" fullmåne.
Den går upp över horisonten 16.47 på söndagskvällen. Det är då den ser som störst ut, men detta är, enligt Cumming, en optisk illusion vilket hänger samman med hur hjärnan tolkar storleken på lysande klot på himlen.
I själva verket är månen som närmast – och störst – när den är som högst på himlen vid midnatt mot 4 december. Då befinner den sig "bara" 35786,3 mil från jorden.
Månen rör sig, som de flesta himlakroppar i solsystemet, i en elliptisk bana, vilket innebär att den ligger olika långt från jorden vid olika tidpunkter.
En supermåne är en fullmåne när månen är som närmast jorden vilket inträffar i genomsnitt en gång per år, men ibland oftare.
Motsatsen till en supermåne är en mikromåne, vilket inträffar när månen är som längst bort från jorden.
Storleksskillnaden mellan supermånar, mikromånar och vanliga fullmånar är dock mycket liten, cirka två procent.
Källa: Populär astronomi