Karin Torneklints helg i London blir inte riktigt som hon hade tänkt sig. Förhoppningen var att få se svenskar i final i både höjdhopp och 800 meter, men i stället har alla blågula friidrottare redan tävlat klart på Olympiastadion.
Facit: ett VM-silver och sex finalplatser, vilket kan jämföras med målsättningen på en medalj och tio finalplatser.
- Jag visste att jag hade satt upp ett tufft mål med tio finaler. Jag hade hoppats att fler skulle ha lyckats att ta sig till final, för de har där att göra, säger Torneklint.
- Jag känner inte att det är fiasko, men det finns mer i truppen som vi skulle ha kunnat få ut.
Karin Torneklint nämner Khaddi Sagnia, som var ett knappt övertramp från att ta sig till längdhoppsfinal, och Michaela Meijer, som stördes av en felplacerad matta i stavhoppkvalet. Och inte minst 800-metershoppet Lovisa Lindh, som tvingades tacka nej till VM på grund av en stressfraktur i foten.
Flera skador
Lindhs skada var inte den enda i VM. Sarah Lahti bröt på 10000 meter, Emil Blomberg gjorde samma sak på 3000 meter hinder och på samma distans sprang Charlotta Fougberg med svåra hälsmärtor.
- Det som stör mig är att de kommer hit efter att kanske ha haft en känning innan, och så springer de och får kanske en värre skada. Det känner jag lite grann är mitt ansvar. Jag ska se till att de inte tävlar och går sönder, säger Karin Torneklint självkritiskt.
Att Daniel Ståhls silver samtidigt är Torneklints höjdpunkt i VM är inte särskilt svårt att räkna ut.
- Att Daniel lyckas komma hit som superfavorit och tar sin första medalj i ett världsmästerskap är stort. Han höll verkligen ihop det och pallade favoritskapet, säger hon.
Tomt bakom Ståhl
Bakom Ståhl var dock Michel Tornéus åttondeplats i längdhoppet den bästa svenska placeringen.
- När vi var på OS sa ni (journalister) att vi inte har tagit en medalj på hur länge som helst – vojne, vojne. Då är det katastrof och man räknar bara medaljer. Nu har vi en medalj, men då har vi för få topp åtta helt plötsligt. Att ta medalj här var ett mål, säger förbundskaptenen.
TT: Men det andra målet var ju att också ta tio finalplatser?
- Ja, och det tycker jag att vi skulle ha. Minst. Laget har kapacitet till det.
När VM avslutas på söndagen tävlar tre svenska gångare, men de tillhör formellt inte det svenska friidrottslandslaget.
Finalplatser i de globala utomhusmästerskapen med Karin Torneklint som förbundskapten:
VM 2017 (sex finalplatser):
2) Daniel Ståhl, diskus.
8) Michel Tornéus, längd.
9) Meraf Bahta, 1500 m.
9) Armand Duplantis, stav.
10) Angelica Bengtsson, stav.
11) Simon Pettersson, diskus.
OS 2016 (fyra):
6) Meraf Bahta, 1500 m.
7) Sofie Skoog, höjd.
10) Axel Härstedt, diskus.
12) Sarah Lahti, 10000 m.
VM 2015 (sju):
4) Angelica Bengtsson, stav.
5) Daniel Ståhl, diskus.
6) Abeba Aregawi, 1500 m.
7) Khaddi Sagnia, längd.
11) Kim Amb, spjut.
12) Erica Jarder, längd.
Michaela Meijer, stav, blev utan giltigt resultat i finalen.
VM 2013 (sex):
1) Abeba Aregawi, 1500 m.
5) Emma Green, höjd.
9) Alhaji Jeng, stav.
10) Sofi Flink, spjut.
10) Erica Jarder, längd.
11) Kim Amb, spjut.